Hjälpmedel?

Jaha då var det redan tisdag och dagarna går fort nu, snart är det dags att packa våra väskor för att åka i väg på vår efterlängtade resa. Jag tränar på så att jag skall klara mej med så lite hjälpmedel som möjligt när det är dags. För vem vill släpa på sittdyna, kryckor och toa förhöjning? Nåja kudde o toaförhöjningen skall givetvis inte med, men en krycka kanske.!

Igår var min gamla kompis här och hälsade på oss det var trevligt och vi hade en del att prata om. Det blev lussebulle och pepparkakor till kaffet. O jisses vad klockan gick fort när vi satt och tjatade.

1:20-4:45

Sömnlös igen låg och vred och vände mej länge innan jag gick upp och satte mej vid tv:n istället i natt. Först tittade jag på en konstig film "In time" hette den där det gick ut på att skaffa sej mer tid för att kunna leva. Alla i filmen hade en klocka som räknade ned hela tiden och fylldes i inte tiden på så dog dom. Sedan var det två avsnitt med Tareq Taylor som lagade mat och reste omkring på Nordjylland och i det senare programmet i Uppsala. Usch det är jobbigt att inte få sova mer än korta stunder, inte konstigt att man blir tung i huvudet. Det blev kanske 2-3 timmar sömn till slut på morgonsidan. Nu sitter jag med det sista morgonkaffet framför den varma och mysiga kaminen. Fast jag borde pallra mej iväg till duschen för att kvickna till lite mer.

Fredag

Japp så vart det fredag igen jag har haft besök av tre unga pojkar fast de kom inte in. De var här för att dra in en kabel till vårt hus där det så småningom skall kopplas in fiber. Hundarna vaktade mej så länge de var på utsidan. Efter de hade åkt i väg så tog jag mod till mej och började att vandra ned i vår branta backe med en krycka och soppåsar i andra handen. Det gick sakta men säkert och när jag slängt sopporna så gick jag sista biten till brevlådan också. Sedan var det bara att knata på uppför igen med vakande ögon ifrån Zyzzy och Doriz som stod på tomten och kollade in mej. Upp kom jag inte jättesnabbt men jag är stolt över mej själv. För vår backe är lång och brant!

Så ofattbart och tungt.......fuck cancer!!!

Oj det var länge sedan jag skrev något i min blogg men kände att det var dags nu att släppa lite tankar. Visst har det hänt mycket sedan jag senast skrev men det har varit en positiv tid fram tills nu.

Den senaste tiden har varit väldigt tung. Min älskade syster insjuknade i cancer och från det tunga beskedet tills hon gick bort tog det knappt två månader. I onsdags var vi på hennes begravning och det var så fint men så ledsamt. Det var mycket folk i kyrkan som hade kommit för att ta farväl för sista gången. Det var ett hav med rosa och blå blommor som hon hade önskat. Det  hade också kommit in massor av gåvor till barncancer fonden som hon också hade önskat.

Jag har inte förstått det riktigt ännu det som hänt, när min syster blev sjuk så hade vi daglig kontakt via telefon eller sms oj vad jag saknar det. Det var aldrig några långa konversationer men vi behövde inte det utan det viktigaste var kontakten. Jag måste fortfarande se till att mobilen är laddad och vill ha den i närheten fast jag vet att vi inte kommer att höras mer. Hon frågade alltid hur jag mådde och hur det gick med min opererade höft. Jag som bara gjort en höftprotes operation det är ju inget emot det hon gick igenom.

Mina tankar är också hos hennes man och dotter som måste kämpa igenom det här svåra som hänt och även, mina min systers föräldrar och vår syster.  Fuck Cancer

Äntligen är det över.

Ja nu är det äntligen gjort min ögon operation. Det gick bra bättre än vad jag hade tänkt mej. Jag var så nervös och orolig när vi åkte in till Göteborg i onsdags. När vi hade  parkerat bilen i parkerings huset så ville jag bara åka hem igen. Men med min trygga sambo vid min sida så promenerade vi till ögonkliniken där det skulle ske.

 

Jag blev så väl emottagen när vi kom dit av en ögonsköterska som började med att droppa mitt öga, hon frågade också om jag ville ha något lugnande. Givetvis sa jag ja tack med en gång. Efter det så fick jag flytta in till ett annat rum där jag fick mer ögondroppar och en tjusig mössa samt skoskydd. Min ögonläkare kom ut ifrån operations rummet och pratade med mej, då kände jag att jag var i goda händer.

 

När jag kom in i operationsrummets så fick jag sitta bekvämt tillbaka lutad i en tandläkare stol med en kudde under mina knän. De täckte över mitt ansikte med en operationsduk med en lucka för det öga som skulle opereras. De tände en stark lampa så jag blev bländad och såg bara det starka ljuset. Det enda som var skumt med operationen var när de hade avlägsnat min gamla gråstarrs lins så blev det helt svart på det ögat och då såg jag insidan av operationsduken och en del av min näsa med det friska ögat.

 

Då fick jag en konstig känsla inombords tills läkaren hade satt dit min nya lins i ögat och jag åter kunde se det starka ljuset igen. Det kändes skönt. Jag hörde hela tiden lite olika sorts ljud men det hela var helt smärtfritt. Jag kommer inte att tveka en sekund om och när det blir dags för mitt andra öga. Och hela tiden satt min snälla sambo och väntade på mej i väntrummet det kändes tryggt.

 

Dagarna efter har varit okey trots en del skavande, rinnande, tryckande och irriterande i ögat. Jag har fått använda solglasögon som den värsta divan även inomhus. Jag har vilat mycket och tagit det väldigt lugnt. Jag har även fått ta ögondroppar tre gånger om dagen som först har svidit men sedan lugnat ned ögat. Och jag märker nu att jag ser bättre på det opererade ögat än det andra som inte är opererat. Det skall bli spännande att få kolla synen om några veckor och se om det verkligen är så?

 

Som det är nu så är jag helnöjd med min operation.

Grå starr har jag?

Ja jag har fått gråstarr och skall opereras idag i mitt högra öga. Just nu känner jag mej ganska nervös och orolig. Jag har googlat och läst om gråstarr och vet att massor av människor har gjort samma sak och det har gått bra. Hade det varit en vän till mej som skulle opereras så hade jag stöttat givetvis. Men nu är det i mitt öga ögonläkaren skall in och operera i.

 

Usch det känns inget vidare. Min underbara sambo följer med mej och stöttar mej givetvis det känns väldigt skönt. Och förhoppningsvis så kommer jag ha mycket bättre syn än innan operationen, eventuellt bättre på mitt högra öga än på många år. Suck nu fick jag skrivit av mej lite och det var länge sedan.

Kroatienresan

Ni som är nyfikna på min resa till Kroatien kan ju gå in här och läsa! Mina dagboksanteckningar från vår resa till Kratien-Zadar-Sukosan. På tu man hand med Ole & Ann-Christine.