Hjälpmedel?

Jaha då var det redan tisdag och dagarna går fort nu, snart är det dags att packa våra väskor för att åka i väg på vår efterlängtade resa. Jag tränar på så att jag skall klara mej med så lite hjälpmedel som möjligt när det är dags. För vem vill släpa på sittdyna, kryckor och toa förhöjning? Nåja kudde o toaförhöjningen skall givetvis inte med, men en krycka kanske.!

Igår var min gamla kompis här och hälsade på oss det var trevligt och vi hade en del att prata om. Det blev lussebulle och pepparkakor till kaffet. O jisses vad klockan gick fort när vi satt och tjatade.

1:20-4:45

Sömnlös igen låg och vred och vände mej länge innan jag gick upp och satte mej vid tv:n istället i natt. Först tittade jag på en konstig film "In time" hette den där det gick ut på att skaffa sej mer tid för att kunna leva. Alla i filmen hade en klocka som räknade ned hela tiden och fylldes i inte tiden på så dog dom. Sedan var det två avsnitt med Tareq Taylor som lagade mat och reste omkring på Nordjylland och i det senare programmet i Uppsala. Usch det är jobbigt att inte få sova mer än korta stunder, inte konstigt att man blir tung i huvudet. Det blev kanske 2-3 timmar sömn till slut på morgonsidan. Nu sitter jag med det sista morgonkaffet framför den varma och mysiga kaminen. Fast jag borde pallra mej iväg till duschen för att kvickna till lite mer.

Fredag

Japp så vart det fredag igen jag har haft besök av tre unga pojkar fast de kom inte in. De var här för att dra in en kabel till vårt hus där det så småningom skall kopplas in fiber. Hundarna vaktade mej så länge de var på utsidan. Efter de hade åkt i väg så tog jag mod till mej och började att vandra ned i vår branta backe med en krycka och soppåsar i andra handen. Det gick sakta men säkert och när jag slängt sopporna så gick jag sista biten till brevlådan också. Sedan var det bara att knata på uppför igen med vakande ögon ifrån Zyzzy och Doriz som stod på tomten och kollade in mej. Upp kom jag inte jättesnabbt men jag är stolt över mej själv. För vår backe är lång och brant!

Så ofattbart och tungt.......fuck cancer!!!

Oj det var länge sedan jag skrev något i min blogg men kände att det var dags nu att släppa lite tankar. Visst har det hänt mycket sedan jag senast skrev men det har varit en positiv tid fram tills nu.

Den senaste tiden har varit väldigt tung. Min älskade syster insjuknade i cancer och från det tunga beskedet tills hon gick bort tog det knappt två månader. I onsdags var vi på hennes begravning och det var så fint men så ledsamt. Det var mycket folk i kyrkan som hade kommit för att ta farväl för sista gången. Det var ett hav med rosa och blå blommor som hon hade önskat. Det  hade också kommit in massor av gåvor till barncancer fonden som hon också hade önskat.

Jag har inte förstått det riktigt ännu det som hänt, när min syster blev sjuk så hade vi daglig kontakt via telefon eller sms oj vad jag saknar det. Det var aldrig några långa konversationer men vi behövde inte det utan det viktigaste var kontakten. Jag måste fortfarande se till att mobilen är laddad och vill ha den i närheten fast jag vet att vi inte kommer att höras mer. Hon frågade alltid hur jag mådde och hur det gick med min opererade höft. Jag som bara gjort en höftprotes operation det är ju inget emot det hon gick igenom.

Mina tankar är också hos hennes man och dotter som måste kämpa igenom det här svåra som hänt och även, mina min systers föräldrar och vår syster.  Fuck Cancer